att leva Nu.

Det här är spännande... Länge har jag frågat mig "ska jag eller ska jag inte?" Vad skulle jag ge med mitt bloggande som ingen annan redan ger? Då kom jag på det! Mig... Mitt liv... Vad jag vet så finns det ingen som bloggar om mitt liv ännu. För jag väl hoppas. Där satt den! Jag vill inspirera, mana, roa och dela med mig av mitt liv.

Så nu sitter jag här med min nya dator och känner ett sug...förutom efter sött och annat gött känner jag ett sug efter att skriva...om allt och inget. En människa som jag har så otroligt mycket skräp och värdefullt i min hjärna, samtidigt, i ett enda virrvarr. Om jag börjar skriva kanske jag får plats för annat gott i den där lilla ärtan där uppe. Who knows? I min blogg kommer du kunna läsa om allt och inget, stort som smått, viktigt som oviktigt, kul som tråkigt, snyggt som fult, underbart som hemskt, gött som äckligt...ja allt mellan himmel och jord..det som finns där och trycker, laddar, sprudlar, längtar, suktar...ja du vet...

Till att börja med vill jag tala om att jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna..så se upp efter mååånga utropstecken!!!!! Många smileys. Jag tycker om mycket, stör mig lite men på små saker som tar alldeles för mycket energi. Är ofta i stort behov av förändring men kan också gilla läget som det är. Det beror på som jag brukar säga. En vanlig dag kan nytvättade lakan ge pirr i magen medans det en annan dag krävs det mycket mer liksom. I övrigt kretsar mitt liv kring min sambo, mina vänner och familj, mina jobb, min träning och så ofta jag kan åt det där lilla extra.. Kort och gott, rätt ofta är jag nog ganska lost men ändå på plats och nöjd fast att jag kanske är nån helt annanstans..svårt det där, tur man i alla fall vet att man har näsa fram och röva bak. Så här är det, och det vet jag. Jag avskyr svamp och ormar. Just dä! Jag avskyr män som hatar kvinnor. Jävligt mycket också. Jag gillar godis, mycket, ofta. Jag har en förmåga att så klädhögar och bestämma mig för att sen är bättre än nu. Jag vet också att jag är ôppifrå i Värmland så min dialekt är inte den bästa, men den funkar och jag kan göra mig förstådd i de flesta fall. Annars har jag den fina fejkrikssvenskan som vissa påstår låter som dalmål när jag öppnar käften. Men den funkar den med. Annars vet jag också att jag har världens bästa människor i mitt liv, runt om mig, nära som en bit ifrån. Och det gillar jag. Sen har jag bestämt mig... Jag har bestämt mig för att LEVA HÄR OCH NU. Just dä! Varje dag, någon gång under dagen, HÄR OCH NU! Hoppas du gör detsamma...

Nåväl, nu har jag iaf kommit igång. Ska se om jag inte kan få lite struktur på det hela. Mission nummer ett just NU (ni ser, jag börjar redan nu :)): försöka slita mig från min nyfunna kärlek, min Sony Vaio, som annars kommer platta ut min rumpa till sitt yttersta. INTE kuuuul!

Ta hand om dig!

Hej hej