Kärlek.

Ja, just det. Kärlek var ordet. Jag vet inte om det beror på att jag nyss haft mitt Bodybalance-pass, som är så himla underbart. Eller om det beror på den härliga helgen vi hade i storstan då vi bara hade det så jävla bra, kollade på The last Bounce och bara stortrivdes... Kanske beror det på att jag snart ska få träffa min goa Anna som jag inte fått leka med på länge. Jag vet inte, men just nu känner jag mycket kärlek. Härligt va :)
I och med denna känsla så blir det liksom att man börja titta på gamla bilder, för att få komma åt de man har i sitt liv, men inte i sin vardag. Jag saknar er............ Ni betyder mycket för mig. Ni liksom gör mig ju...! Allt för ofta blir man påmind om att inte ta livet för givet. Varför är det så lätt att bli arg, sur och lett på ren värmländska, och så svårt att bara le och se positivt på vardagen?! OK, om man är hungrig, då får man va lett. Det har jag bestämt. Men då är det bara att ta sig en banan eller två, så är det bra sen. Om man som medmänniska också undviker att ställa massa frågor och kräva svar så märks det inte så mycket heller. Fråga min kille, han vet..hhrrmm. Men bortsett från detta så finns det väl egentligen ingen anledning att va sur eller arg. ELLER?! Det tar ju bara en massa energi. Det ger en noll tillbaka. Jorasåatt.. Så är det. Så, mera glädje åt folket! Varje gång du känner dig lett. Tänk på allt du har i ditt liv. Stort som smått. Tänk inte på det du inte har. Då blir du ju bara ännu mera lett. Inte sant? Jag är övertygad om att du har nånting i din vardag som kan få dig att le så att det känns hela vägen ner till magen. Am I right? Just dä!
Det va väldigt va jag blev djup nu. DET är Bodybalance fel :) Me like! MEN, de här goingarna är några av många som får mig att le hela vägen ner i magen :) Jag saknar er! Varsågoda!
Min mamma Lena och min pappa Jean-Louis! De bästa! De finaste! Jag kan säga att ni gjort ett bra jobb :) Älskar er.
Min bror Michel och min syster Johanna. Så lika och så olika :) Men visst gjorde våra päron ett riktigt bra jobb! Ni har mitt hjärta!
Emil. Min systerson. Så full av energi och så gooo. Fiiin!
Albin. Emils tvillingbror. Min goding. Full av bus och kärlek.
Emmie. Min systerdotter. Störtskön och trygg :) Min kärlek!
Mina brudar!! Cissi, du är så go. Bor i Malung och det är alldeles för långt bort! Jag vill ha tillbaka våra pralinkvällar! Anna, fina, du finns i min vardag MEN alldeles för sällan!! Låt oss ta Karlstad med storm som vi alltid sagt :) Lisa. Du ska finnas i min vardag, så är det bara. Och du vet varför! Ni gör mig!
Fredrick. Mitt hjärta. Du finns i min vardag, hela tiden. Och tur är väl det! Hur lycklig är inte jag som hittat DEN BÄSTA! Tack för att du vill va med mig bejbi.
Nu har ni träffat dom, mina fina. Ni är så många fler det vet ni. Ni vet vilka ni är!
NU blev det väldigt sentimentalt. Så kan det bli ibland. När andan faller på. Stressigt blev det också. Iväg på dansträning ska jag visst. Hungrig? Nej just det, två bananer var det ja :)
Sköt om er, och tänk den där lilla tanken vet ja. Och leee :)
Puss och hej.
Mimmi

Konsten att lägga en kabel.

Jag blir galen! Jag kan inte förstå vart alla satans kablar kommer ifrån??! Sladdar högt och lågt, i hela lägenheten.  Vi ska städa, fredageftermiddag, solen skiner.. Och vi ska städa!! Say what? Varför kan inte alla tekniska saker vara trådlösa? Sladdlösa! Sladdar stör mig nog mer än det där luddet ni vet, som kommer av de runda mattorna från IKEA. Har man röda sånna dessutom, så syns det i hela lägenheten, varje vrå och kant. Trots detta avskyr jag sladdar ännu mera! Inte nog med att dom är fula och långa och trassliga och osmidiga så medför de pinsamma ögonblick... Som när jag till exempel blev tvungen att kontakta comhem för hjälp med mitt internet. Jag tyckte att jag gjort mitt när jag satt i nätverkskabeln i min nya dator. Men icke. Den ointresserade killen på andra sidan luren ville att jag skulle undersöka om det var fel på min dator eller kabeln, och därför koppla i sladden i den gamla datorn. Hoppsan säger jag..där, bland miljoner andra sladdar, låg visst den andra änden av nätverkskabeln i det fria. Jag gapskratta medans han dömde mig, där och då. OK. Jag förstår om ni tänker "men människa skaffa trådläst för fan!" Det finns inget ont som inte har nåt gott med sig som man brukar säga. Självklart lyckades han kräga på mig ett trådlöst alternativ. Finns ingen som längter som jag kan jag säga.

För så här ser det ut just nu:



och så här:..... 



Hm....

Nej, dags att sätta igång eller? Ha en jäkligt skön helg och njuuut av solen och nuet!

Hej svejs


I'm a blogger yes I am

Det här är spännande... Länge har jag frågat mig "ska jag eller ska jag inte?" Vad skulle jag ge med mitt bloggande som ingen annan redan ger? Då kom jag på det! Mig... Mitt liv... Vad jag vet så finns det ingen som bloggar om mitt liv ännu. För jag väl hoppas. Där satt den! Jag vill inspirera, mana, roa och dela med mig av mitt liv.

Så nu sitter jag här med min nya dator och känner ett sug...förutom efter sött och annat gött känner jag ett sug efter att skriva...om allt och inget. En människa som jag har så otroligt mycket skräp och värdefullt i min hjärna, samtidigt, i ett enda virrvarr. Om jag börjar skriva kanske jag får plats för annat gott i den där lilla ärtan där uppe. Who knows? I min blogg kommer du kunna läsa om allt och inget, stort som smått, viktigt som oviktigt, kul som tråkigt, snyggt som fult, underbart som hemskt, gött som äckligt...ja allt mellan himmel och jord..det som finns där och trycker, laddar, sprudlar, längtar, suktar...ja du vet...

Till att börja med vill jag tala om att jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna..så se upp efter mååånga utropstecken!!!!! Många smileys. Jag tycker om mycket, stör mig lite men på små saker som tar alldeles för mycket energi. Är ofta i stort behov av förändring men kan också gilla läget som det är. Det beror på som jag brukar säga. En vanlig dag kan nytvättade lakan ge pirr i magen medans det en annan dag krävs det mycket mer liksom. I övrigt kretsar mitt liv kring min sambo, mina vänner och familj, mina jobb, min träning och så ofta jag kan åt det där lilla extra.. Kort och gott, rätt ofta är jag nog ganska lost men ändå på plats och nöjd fast att jag kanske är nån helt annanstans..svårt det där, tur man i alla fall vet att man har näsa fram och röva bak. Så här är det, och det vet jag. Jag avskyr svamp och ormar. Just dä! Jag avskyr män som hatar kvinnor. Jävligt mycket också. Jag gillar godis, mycket, ofta. Jag har en förmåga att så klädhögar och bestämma mig för att sen är bättre än nu. Jag vet också att jag är ôppifrå i Värmland så min dialekt är inte den bästa, men den funkar och jag kan göra mig förstådd i de flesta fall. Annars har jag den fina fejkrikssvenskan som vissa påstår låter som dalmål när jag öppnar käften. Men den funkar den med. Annars vet jag också att jag har världens bästa människor i mitt liv, runt om mig, nära som en bit ifrån. Och det gillar jag. Sen har jag bestämt mig... Jag har bestämt mig för att LEVA HÄR OCH NU. Just dä! Varje dag, någon gång under dagen, HÄR OCH NU! Hoppas du gör detsamma...

Nåväl, nu har jag iaf kommit igång. Ska se om jag inte kan få lite struktur på det hela. Mission nummer ett just NU (ni ser, jag börjar redan nu :)): försöka slita mig från min nyfunna kärlek, min Sony Vaio, som annars kommer platta ut min rumpa till sitt yttersta. INTE kuuuul!

Ta hand om dig!

Hej hej




RSS 2.0