Sommarens första.
Då så. Då sitter jag här på vår balle och kan konstatera att detta är sommarens första blogginlägg *STOR SMILEY*. Jag inväntar my love för en härlig kväll ute nånstans i Karlstad... Just nu passar jag dock på att fixa lite käk. Vaddå tänker ni?! Jo. FÄRSKpotatisen är på kokning, räkorna på tining, avocadon ligger och är sådär härligt mogen på köksbänken och resten kan bara fantasin stoppa. Låter det som en bra sallad?! Oh yes!
Det finns så mycket att fästa blicken på när man sitter på balkongen och spanar. Nästan lika svårt att ägna sig åt nåt annat som när man sitter i Gläntan (cafeterian på Karlstads Universitet) och ska försöka att föra en normal konversation med den som sitter mittemot.
Just nu....
På vägen kommer just nu en fallfärdig raggarbil som spelar Eddie Medusa och Fredagsmys så att skrotdelarna vibrerar. Detta kan va deras femhundraelfte VPS... Ja jag säger då det. Men det är ett sommartecken dä mä!
Precis vid ingången står nu ett par och ser lite nervösa ut, kan va deras 1:a date kanske :) Hon skruvar lite lätt på foten och han ler och kollar ner lite i marken. Hm...ska vi ses igen?! Såå härligt :)
Just nu kommer det en tjej gåendes med SATS-väska, ser nytränad ut och röker...Piiiiiiiinsamt!
JUST NU tror jag att potatisen är klar och räkorna redo att skalas :) Ja mig är det inte synd om!
Ha det härligt gott folk och fortsätt att njuut av årets första riktiga sommardag!
Det ska jag göra...
Kramar Mimmi
Det här med hår alltså...
och då menar jag så klart det som sitter på huvudet.
Varför är det så svårt det här med hår och frisyrer när det egentligen mest är till för att skydda det lilla som finns kvar i kolan. Neeeej då..det ska passa ansiktformen, hårtypen, alla trender och nu när sommaren kommer så blir det ännu svårare.
Ni som känner mig väl vet hur jag håller på. Om vi inte ses alltför ofta har jag säkert olika frisyrer varje gång. Jag kan inte rå för det, blir liksom rastlös när jag vant mig med en frisyr. Vill hela tiden ha nåt nytt. Och har jag väl börjat fundera på en ny frilla då är det NU, helst igår klippet ska ske... Ska erkänna att lite energikrävande är det allt. När jag hade låångt hår kom jag på att pagen va så snygg. Vips va det gjort, trots att jag drömt om att ha långt hår ända sen ja va liten när "jag vill bo i en svamp annars får jag kramp"-frisyren va den som ständigt prydde min skalle. När pagen blev en vana, ja då skulle jag ha långt hår igen. Tålamod, va är det? Så då kommer Mimmi på att, ja men varför inte gå och permanenta sig i väntan på det långa håret?! Sagt och gjort... 6 månader senare, sitter ja här med halva håret rakt och resten lockigt. Mycket vackert. Det sägs att man ständigt tar lärdom. Kan man tro. Inte ens när jag kom hem från Thailand och såg ut som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta kunde jag ta lärdom.
Tiden är då bokad, nästa fredag är det dags...men vad ska jag göra?! Snagg, tuppkam, Rihanna-frisyr. Ge mig ett tips!!!!!! SNÄLLA!
Hittade den här bilden, rätt cool frilla tycker jag.
Typ framåtlutande page med lugg :) Är ju så förbannat långsmal i ansiktet så det kanske skulle göra sitt till. Måste dock låta plattången gå varm. Well well. Tur man har sånna här problem att älta och inga andra... ;)
POSITIVE THINKING!
Time to go to bed. When I've started to wright in english I just can't stop.. Sweet dreams!
xoxo
Immunförsvar till salu.
Och det billigt!!
Så är det. Härmed säger jag upp mitt immunförsvar. Kan man göra så? Så bli allt bra sen.. Eller? Inte det nej. Ska man behöva lida för att man har kul? Ska man behöva att ta skit bara för att man spelar volleyboll i ösregn, i shorts och t-shirt? Ja vet, jag får skylla mig själv. Men mitt riktiga immunförsvar hade inte gjort så här mot mig. Hm.
I helgen spelades den årliga Snyggves cup, Beachvolley-turnering med goda vänner och välgörande ändamål. Alla pengar utöver planhyran går oavkortat till canderfonden. 16 lag va vi! Skitbra rent ut sagt! Alla trivs och har roligt tillsammans, precis som det ska va. Ett STORT TACK till Fredrick och Erra som styrt upp och fixat med allt! Grymt jobb!
Så här såg mitt goa lag ut, farliga som få... Vi gick inte så långt (vilket iof inte var bara vårt fel.......) men kul hade vi :)
Kvällen fortsatte hemma hos oss och det kändes verkligen som att alla 16 lag samlades i vår lägenhet. Hur många som helst va vi, och det va superkul! Stor del av folket höll till på balkongen då den härliga sommarvärmen kom till stan. Vid vissa tillfällen blev jag orolig för hållbarheten, men med hjälp från mina vänner kom vi fram till att ballen ju ändå måste hålla för så många personer som faktiskt får plats. Fast vänta här nu, stadsbussarna är ju inte byggTycker dock att den lutar lite :S Festen fortsatte på Tempel, och där var det röj vill ja lova! Dans hela natten lång. Hela helgen va den bästa på länge.. Många av våra vänner bodde så klart hos oss, och det gillar jag. Blir liksom som en familjekänsla. Familjen annorlunda liksom :)
Ni vet den där känslan som kommer ibland, när man haft så himla roligt och så himla bra. Sen är det dags att återgå till det vanliga. Att istället för att BARA glädjas åt det roliga som varit, tycker man synd om sig själv och hänger läpp för att det är över.... Den känslan har jag lite nu...
MEN! Då kommer det där beskedet som man väntat på...så länge. Det där glädjebeskedet :)
NEJ, jag är inte gravid!
Jag är bara lycklig över en sak :) Som inom en snar framtid kommer visa sig :) Guuuud va nyfikna ni blev nu haha! Elakt!
Nu är det dags att fylla magen, som vanligt. Mot ljusare framtid ;) Tjejhelg, Sex and the City 2 och mycket annat som att sommaren är på ingång. I can feel it! Och då ser det ut så här i stan...
Det tackar vi för!
Här får ni en go låt som gör mig glad!
Kram M
Rätt person på rätt plats. Eller?
Just nu är jag i stånd att brista ut i ett gapskratt. Nej vänta här nu, det har jag redan gjort. Dubbelt upp! Det finns en affär i denna stad som så fort man kliver innanför dörrarna, garanterar en konstig känsla av irritation blandat med nyfikenhet. Där, i denna affär jobbar en person som förmodligen inte är rätt person på rätt plats. Eller jag kan ärligt säga att ALLA i hela världshistorien kan intyga på att så ej är fallet.
Så här är det. Ber man om hjälp, frågar efter något, då faller hela världsbilden för den här personen. Man är inte där för att handla, man är där för att göra den här personens dag till ett helvete. Så är det. Till en början blev man mest irriterad. Men nu är det mest roligt :) Man liksom ser till att man har något att fråga efter så att man får anledning att se hur denna person skulle reagera. Roligast är när denna sitter i kassan.
Idag däremot kände jag mig inte riktigt redo för vad som skulle kunna hända. Bedriften att ens kunna gå på mina skakiga ben till affären var stor nog. Jag valde till och med andra kassan, när jag ändå hade möjligheten att välja. Där och då, från ingenstans, hör jag helt plötsligt bakom mig:
Kund: "Leg! Ska du ha leg av mig?!?"
Den serviceinriktade i kassan: "Jaaaa. Det är reglerna. Hm!"
Kund: "Reglerna. Vilka regler?? Jag är 67 år gammal för i helvete!!!
Tror du jag är under 18 år eller??"
Den serviceinriktade i kassan: "Jaha, mhm, jaa..men så är det.
Det är våra regler. Skyll inte på mig för det. Det är inte mitt fel."
Kund: "Men du måste väl ändå se att jag är gammal nog för att få köpa cigaretter?!"
Den serviceinriktade i kassan: "Jaaa, men så är reglerna."
Tror ni jag höll på att dööö?! Jag säger ju det! Varje gång är man garanterad en show utan dess like. När han sa att han var 67 år höll jag på att bryta ihop. Jag tycker att det är jättebra att man tar leg. Men när kunden är 67 år gammal ser kunden förmodligen inte ut att vara under 25!! För så står det väl på skylten eller? "Ser du ut att vara under 25, var beredd på att få visa leg". Och jag kan lova, han såg inte ut att vara en dag under 60. Det bästa av allt (förutom när han sa att han var 67 år (!!!)) var när han frågade om den serviceinriktade i kassan visste varför man tog leg på kunderna och dennas svar var: "jaaaa, för att underlätta för oss i kassan. Vi måste annars trycka in era personnummer manuellt och kommer inte förbi detta steg." OKEJ?! Hahaha. Well, nog om detta. Jag tyckte det va skitkul!
I övrigt känner jag mig för tillfället som en kraxig liten fågel. En skadeskjuten sådan. Mitt immunförsvar har gått och gömt sig och vill inte komma fram på ett tag vad det verkar. För 3:e gången på mindre än ett år har jag fått vad man kan tolka som influensa. Har nog inte hänt sedan jag gick på mellanstadiet. Jag kan lova att jag hanterade det bättre på den tiden. Det var länge sen jag kände mig så liten på jorden.
Som tur är finns SATC och denna nyfunna goding...
Näst efter den kämpiga promenaden till affären är detta inlägg det mest energikrävande jag gjort sedan i söndags. Därför är det dags för ett nytt glas.
SKÅL!!
/Krax krax
Kärlek.
Ja, just det. Kärlek var ordet. Jag vet inte om det beror på att jag nyss haft mitt
Bodybalance-pass, som är så himla underbart. Eller om det beror på den härliga helgen vi hade i storstan då vi bara hade det så jävla bra, kollade på
The last Bounce och bara stortrivdes... Kanske beror det på att jag snart ska få träffa min goa Anna som jag inte fått leka med på länge. Jag vet inte, men just nu känner jag mycket kärlek. Härligt va :)
I och med denna känsla så blir det liksom att man börja titta på gamla bilder, för att få komma åt de man har i sitt liv, men inte i sin vardag. Jag saknar er............ Ni betyder mycket för mig. Ni liksom gör mig ju...! Allt för ofta blir man påmind om att inte ta livet för givet. Varför är det så lätt att bli arg, sur och lett på ren värmländska, och så svårt att bara le och se positivt på vardagen?! OK, om man är hungrig, då får man va lett. Det har jag bestämt. Men då är det bara att ta sig en banan eller två, så är det bra sen. Om man som medmänniska också undviker att ställa massa frågor och kräva svar så märks det inte så mycket heller. Fråga min kille, han vet..hhrrmm. Men bortsett från detta så finns det väl egentligen ingen anledning att va sur eller arg. ELLER?! Det tar ju bara en massa energi. Det ger en noll tillbaka. Jorasåatt.. Så är det. Så, mera glädje åt folket! Varje gång du känner dig lett. Tänk på allt du har i ditt liv. Stort som smått. Tänk inte på det du inte har. Då blir du ju bara ännu mera lett. Inte sant? Jag är övertygad om att du har nånting i din vardag som kan få dig att le så att det känns hela vägen ner till magen. Am I right? Just dä!
Det va väldigt va jag blev djup nu. DET är Bodybalance fel :) Me like! MEN, de här goingarna är några av många som får mig att le hela vägen ner i magen :) Jag saknar er! Varsågoda!
Min mamma Lena och min pappa Jean-Louis! De bästa! De finaste! Jag kan säga att ni gjort ett bra jobb :) Älskar er.
Min bror Michel och min syster Johanna. Så lika och så olika :) Men visst gjorde våra päron ett riktigt bra jobb! Ni har mitt hjärta!
Emil. Min systerson. Så full av energi och så gooo. Fiiin!
Albin. Emils tvillingbror. Min goding. Full av bus och kärlek.
Emmie. Min systerdotter. Störtskön och trygg :) Min kärlek!
Mina brudar!! Cissi, du är så go. Bor i Malung och det är alldeles för långt bort! Jag vill ha tillbaka våra pralinkvällar! Anna, fina, du finns i min vardag MEN alldeles för sällan!! Låt oss ta Karlstad med storm som vi alltid sagt :) Lisa. Du ska finnas i min vardag, så är det bara. Och du vet varför! Ni gör mig!
Fredrick. Mitt hjärta. Du finns i min vardag, hela tiden. Och tur är väl det! Hur lycklig är inte jag som hittat DEN BÄSTA! Tack för att du vill va med mig bejbi.
Nu har ni träffat dom, mina fina. Ni är så många fler det vet ni. Ni vet vilka ni är!
NU blev det väldigt sentimentalt. Så kan det bli ibland. När andan faller på. Stressigt blev det också. Iväg på dansträning ska jag visst. Hungrig? Nej just det, två bananer var det ja :)
Sköt om er, och tänk den där lilla tanken vet ja. Och leee :)
Puss och hej.
Mimmi
Konsten att lägga en kabel.
Jag blir galen! Jag kan inte förstå vart alla satans kablar kommer ifrån??! Sladdar högt och lågt, i hela lägenheten. Vi ska städa, fredageftermiddag, solen skiner.. Och vi ska städa!! Say what? Varför kan inte alla tekniska saker vara trådlösa? Sladdlösa! Sladdar stör mig nog mer än det där luddet ni vet, som kommer av de runda mattorna från IKEA. Har man röda sånna dessutom, så syns det i hela lägenheten, varje vrå och kant. Trots detta avskyr jag sladdar ännu mera! Inte nog med att dom är fula och långa och trassliga och osmidiga så medför de pinsamma ögonblick... Som när jag till exempel blev tvungen att kontakta comhem för hjälp med mitt internet. Jag tyckte att jag gjort mitt när jag satt i nätverkskabeln i min nya dator. Men icke. Den ointresserade killen på andra sidan luren ville att jag skulle undersöka om det var fel på min dator eller kabeln, och därför koppla i sladden i den gamla datorn. Hoppsan säger jag..där, bland miljoner andra sladdar, låg visst den andra änden av nätverkskabeln i det fria. Jag gapskratta medans han dömde mig, där och då. OK. Jag förstår om ni tänker "men människa skaffa trådläst för fan!" Det finns inget ont som inte har nåt gott med sig som man brukar säga. Självklart lyckades han kräga på mig ett trådlöst alternativ. Finns ingen som längter som jag kan jag säga.
För så här ser det ut just nu:
och så här:.....
Hm....
Nej, dags att sätta igång eller? Ha en jäkligt skön helg och njuuut av solen och nuet!
Hej svejs
I'm a blogger yes I am
Det här är spännande... Länge har jag frågat mig "ska jag eller ska jag inte?" Vad skulle jag ge med mitt bloggande som ingen annan redan ger? Då kom jag på det! Mig... Mitt liv... Vad jag vet så finns det ingen som bloggar om mitt liv ännu. För jag väl hoppas. Där satt den! Jag vill inspirera, mana, roa och dela med mig av mitt liv.
Så nu sitter jag här med min nya dator och känner ett sug...förutom efter sött och annat gött känner jag ett sug efter att skriva...om allt och inget. En människa som jag har så otroligt mycket skräp och värdefullt i min hjärna, samtidigt, i ett enda virrvarr. Om jag börjar skriva kanske jag får plats för annat gott i den där lilla ärtan där uppe. Who knows? I min blogg kommer du kunna läsa om allt och inget, stort som smått, viktigt som oviktigt, kul som tråkigt, snyggt som fult, underbart som hemskt, gött som äckligt...ja allt mellan himmel och jord..det som finns där och trycker, laddar, sprudlar, längtar, suktar...ja du vet...
Till att börja med vill jag tala om att jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna..så se upp efter mååånga utropstecken!!!!! Många smileys. Jag tycker om mycket, stör mig lite men på små saker som tar alldeles för mycket energi. Är ofta i stort behov av förändring men kan också gilla läget som det är. Det beror på som jag brukar säga. En vanlig dag kan nytvättade lakan ge pirr i magen medans det en annan dag krävs det mycket mer liksom. I övrigt kretsar mitt liv kring min sambo, mina vänner och familj, mina jobb, min träning och så ofta jag kan åt det där lilla extra.. Kort och gott, rätt ofta är jag nog ganska lost men ändå på plats och nöjd fast att jag kanske är nån helt annanstans..svårt det där, tur man i alla fall vet att man har näsa fram och röva bak. Så här är det, och det vet jag. Jag avskyr svamp och ormar. Just dä! Jag avskyr män som hatar kvinnor. Jävligt mycket också. Jag gillar godis, mycket, ofta. Jag har en förmåga att så klädhögar och bestämma mig för att sen är bättre än nu. Jag vet också att jag är ôppifrå i Värmland så min dialekt är inte den bästa, men den funkar och jag kan göra mig förstådd i de flesta fall. Annars har jag den fina fejkrikssvenskan som vissa påstår låter som dalmål när jag öppnar käften. Men den funkar den med. Annars vet jag också att jag har världens bästa människor i mitt liv, runt om mig, nära som en bit ifrån. Och det gillar jag. Sen har jag bestämt mig... Jag har bestämt mig för att LEVA HÄR OCH NU. Just dä! Varje dag, någon gång under dagen, HÄR OCH NU! Hoppas du gör detsamma...
Nåväl, nu har jag iaf kommit igång. Ska se om jag inte kan få lite struktur på det hela. Mission nummer ett just NU (ni ser, jag börjar redan nu :)): försöka slita mig från min nyfunna kärlek, min Sony Vaio, som annars kommer platta ut min rumpa till sitt yttersta. INTE kuuuul!
Ta hand om dig!
Hej hej
